Ursäkterna är många och handlingarna få. Ingenting kommer att hända av sig själv och det är ofta människan vill ha lösningen serverad på ett silverfat. Oavsett om det så gäller att hinna med allting i vardagen eller att få det där drömjobbet.

Ibland så måste man helt enkelt bara ta tag i sig själv och agera. Ibland är den enda lösningen att ta ett beslut, oavsett om beslutet visar sig vara rätt eller fel. Då har man i alla fall tagit ett steg i en riktning och man slipper höra sina egna ursäkter eka i huvudet. Aldrig mer vill jag höra mig själv säga ”Jag ska bara”.

Dagen vi aldrig trodde skulle infinna sig, kom. Graduation. Svettiga shorts förvandlades till långklänning och glamour. Äntligen fick man se sina fellow trainees från den rättvisa sidan. Tre minuter senare finner man sig fotograferas med Bikram ihållandes sitt välförtjänade certifikat. Mission completed!

Jag har nu officiellt ”the license to kill”. Snart är det min tur att säga ”Hello and welcome to Bikram torture chamber. Kill yourself for 90 minutes”

Vad gör man när tvivel eller uppgivenhet sätter in?

Just Trust the process!

Vad har hänt sen sist? Inget storslaget egentligen.

Dagarna har passerat med sin vanliga lunk. Alarmet tjuter i okristlig tid. Man svär lite för sig själv och går motvilligt upp.  Dags för morgonklass. Därefter är det dusch, mat och plugg, som sedan följs av lecture eller posture clinic. Eftermiddagsklass! Som återigen följs av dusch, mat och plugg. Vad sen? Jo! Lecture eller posture clinic. Har man tur är det Bikram som föreläser, då är man säkrad en hel sömnlös natt med Bollywoodfilmer in på småtimmarna. Efter en sådan natt tenderar svordomarna till att bli antalet fler morgonen därpå. ”When work feels overwhelming, remember that you´re going to die.”

Med det sagt,

Namaste!

- Dagarna här känns som veckor, och veckorna känns som månader. Kommer vi någonsin att ta oss igenom detta yogabootcamp? Klyschan ”Carpe diem” har helt plötsligt fått en ny innebörd.

- Sova är en aktivitet jag alltid gillat att utföra. Det är dessvärre inget man utövar särskilt mycket av här på Teacher Training. ”Soon you will need no sleep” som Bikram säger. Sömnbristen resulterar i spontana tupplurer. På golvet. I stolen. I yogasalen. Men allt mer sällan där den hör hemma: I sängen.

-  ”When this is all over you´re gonna wonder how these nine weeks flew by so fast.”      Ett uttalande som nog fortfarande känns som en örfil. Eller, som vi så ofta får höra: ”When in doubt, breeeeeathe.

- Men allt är ju inte misär och helvete! Jag har trots allt hittills avverkat 39 svettiga yogaklasser. Fått kramp i benet, för att sedan dagen efter få ont i en annan kroppsdel. Druckit otaliga liter vatten och därefter svettats ut allting igen. Lärt mig The Muscular, The Skeletal och The Nervous System. Handlat mat. Ätit mat. Tvättat tio kilo svettiga yogakläder. Gråtit några tårar. Skrattat så jag kiknat. Haft mardrömmar om dialogen. Haft vanliga drömmar om dialogen. Glömt att signa in, för att sedan bli straffad med en ”make-up-class”… - En helt enkelt vanlig vecka på Teacher training!

När Bikram inte stoltserar i sin stora fåtölj, gillar han att plåga oss med diverse glåpord och nedtryckningar. Detta är ju trots allt en av hans starka sidor! ”You have to crack in order to see the light”. Men det kanske bästa med Bikram är alla de lustigheter han spottar ut dagligen. Här följer några exempel på de lustigheter vi hittills fått ta del av:

”What time is it? Son of a bitch, too many diamonds, I cannot see!”

”And to the lady, who shall remain nameless for now.. who got caught sleeping tonight.. You can sleep. I don´t care. Because I ate your money already!”

”Heel close to your pussy! Now you understand! When I say ‘heel close to your costume’, you don’t do anything, but when I say pussy, you respond! Pussy pussy pussy!!”

”You don’t understand how much I love myself. The front mirror is for you. The side mirror is for me. So I can look at my hair, my triceps, my… I love looking at myself!”

”You’re trying to turn on a Cadillac with a Toyota key”

”That’s like making love but you forgot to remove the panties!”

Och detta var veckans Bikramismer!

Tumme upp för vår rabbit pose!

”Everbody go up! Come up! Everbody come up! Go up! Go up! GO UP!”

”If you feel dizzy or cramping – You´re doing good!”

I väntan på ”The boss” aka Bikram.

Ellen (till vänster) demonstrerar en perfekt Half moon.

Posture clinic!

Vad vore Teacher Training utan late night Bollywoodfilmer till 04.00 på morgonen? Life is GOOD!

Veckan som gått har varit omtumlande på alla sätt och vis. Första dagen var fylld av förväntan och glädje. Massa sköna människor från hela världen som alla var lika taggade. Äntligen är det dags för Teacher Training 2011!

Andra dagen: Not so much. Vad i helvete har jag gett mig in på?! Två yogapass dagligen och fyra timmars sömn varje natt. Den fysiska och psykiska påfrestningen var olidlig. Tanken på att göra detta i nio veckor till kändes som en omöjlighet. Det MÅSTE vara ett skämt. Och så kände nog de flesta av alla oss 450 trainees. Redan efter första yogaklassen lämnade två personer utbildningen. Som Bikram himself brukar säga: My way, or the highway.

Nu är första veckan avklarad, och det slår mig hur snabbt tiden faktiskt har gått. Sömnlösa nätter och plågsamma yogaklasser (10 st för att vara exakt) har passerat – but I´m still standing! Leder, muskler och ben intakta. Men krämporna är många och klagomuren hög. Detta bör icke förnekas.

Men ändå så finner man sig själv tillslut att le åt hela situationen. Vi är alla här av egen vilja och för att vi älskar Bikram yogan. Detta må innebära blod, svett och tårar de närmaste veckorna, men förhoppningsvis så kommer det att vara värt mödan  i slutändan. ”What you put into the training, you get out”. Och ja, det låter ju vettigt.  Jag kommer nog försöka intala mig att den där Bikram har rätt när han säger följande till oss:

You´re gonna look different, you´re gonna feel different, because you are different.

Ingen Teacher Training utan uppladdning på Whole Foods!

Eller ett besök på Lululemon!

Kokosvatten i mängder.

Apoteket. Nu kan man bara inte misslyckas!

En trip till Santa Monica är givetvis ett måste..

För att plugga dialog, så klart!